NathalieAlice

The King Of Pop. Michael Jackson.

Jag kommer ihåg när vi var fyra år, jag och Tove.
Vi satt där på dagis med en varsin blöt handduk och grät låtsastårar för vår
idol.
Jag vet inte hur vi kom på idén och vad vi tänkte, men jävlar vad vi tyckte han var bra.
Vi lyssnade på kasettbandet om och om igen och när det var dags att gå hem fårn dagis
följde bandet med.
Väl hemma åkte hopreps-micken fram och Jag var Michale Jackson.
Jag sjöng, dansade, spelade teater.
På morgnarna kollade jag på Michael jackson konserter på Tv'n, UTAN ljud.
(Mamma sov i vardagsrummet på den tiden) Men showen var nästan lika fin utan ljud som med.

När jag började skolan var det fortfarande mycket MJ. Alltid var det någon som mimade och dansade på småstjärnorna som the King Of Pop.

Jag hade en god vän i min klass, Axel. Jag minns så väl när jag var hemma hos honom vid Nyponbacken. Vi gick nog i tvån skulle jag tro.
På väggen hemma hos Axel hängde en stor Planch med Michael. Den var prydd med hjärtan.

- Vist är hon snygg! Jag är superkär i henne! Utbrister Axel när jag tittar på idol-planchen.
- Men det är ju Michael Jackson säger jag, det är en KILLE.

Axel blev knäpptyst och sammanbiten.
Jag fick lova att aldrig berätta om det där pinsamma missförståndet för någon, men idag är det nog okej =)

I alla fall, Michael var en levande legend som betytt otroligt mycket för både musiken, dansen och modet.
Han var en faschinerande människa som kommer finnas kvar för alltid som den legend han är.

Jag har precis läst hans självbiografi som jag verkligen kan rekomendera, boken följer Michael från barndomen och framåt med hans egna ord och berättelser.